Det är kanske inte alltid så lätt att sätta fingret på varifrån olika element är hämtade, men det är knappast nödvändigt. Här är det ett gemensamt skapande, med Emil Strandbergs utsökta trumpetklang i fritt och lyhört samspel med Östholms piano. Inget är färdigstöpt, musiken formas under resans gång och är ständigt personlig och intressant.

/nwt

Jonas Östholms piano skyr ackordtung klangfetma och väver hellre skört egensinniga meloditrådar. Ibland väller det upp en härlig, lyssnande kollektiv stökighet, som i "Dekigokoro", men det mesta är sprött, tankfullt, inte sällan melankoliskt, med mycket kollektiv frihet kring Östholms vackert underfundiga teman.

/kristianstadsbladet

lyssna     press    kontakt